Inspiration - Motivation....

Lite tankar jag fick till mig om det här med motivation V.S. inspiration....Vad är skillnaden?
Det kanske är så att motivation är något som du får till dig utifrån, externt....Medans inspiration kommer inifrån en själv.
Motivation är lite mer kortsiktigt, t.ex. du har varit på en föreläsning, och när du går därifrån och har blivit motiverad....sen går det några dagar, en vecka kanske, så har motivationen svalnat liksom. Och ska du på nåt sätt fortsätta vara motiverad så behöver du hämta den utifrån någonstans, liksom leta efter och hitta motivation från kanske en bok, eller citat någonstans ifrån...
Men på nåt sätt om du blir inspirerad, får inspiration, det tänds en gnista, som blir till en låga inom dig själv, som liksom tar i hjärtat, då blir det ofta mer långsiktigt.

Du börjar en förändring, kommer igång ordentligt, hamnar i ett momentum, ett flow kan man säga....det är ofta då det blir en hållbar förändring.
Inspiration är mer en drivande kraft, som bara du själv kan få fram inifrån dig själv, genom något du gör/ gjort som fick dig att må jädra bra, när du är mer i ett "feelgood mode" när det du gör kommer från hjärtat, inifrån dig själv.

Om du ska/ vill göra en livsstilsförändring t.ex. så bör du göra det av och med inspiration istället för motivation, för den är sällan långvarig.
Om ditt mål är att må bra, må bättre, så blir vägen mot att må bättre, enklare om man kommer in i inspirationsmode, där det är du själv som sitter vid spakarna och styr, ingen yttre kraft kan ändra på det.
Om du kanske vill gå ner några kilo till bröllopet, eller tappa några kilo till "beachen"...då går ju det ofta på motivation, och med lite tur och jävlar anamma så kan det gå vägen, men du går ofta upp de där kilona snart efter bröllopet/ beachen.

Och hur får du inspiration? Det är ju frågan om en känsla, och den finner du bara inifrån dig själv, du märker när det du gör känns lätt och om du får flow:et, eller har drivet att må bra, så liksom dras du mot det målet mycket lättare, när du känner att du är engagerad i det du gör. När du känner dig passionerad över det du gör, och det håller i sig en längre tid, då är du inspirerad, och då blir det ofta så att du även inspirerar andra på din väg. Och det är ju bara positivt!

Något som är viktigt i sammanhanget är att komma i fysisk och mental balans, då finns inspirationen där, och då behövs inte motivation, och en bra början för att hitta din balans är en kostförändring, när du börjar må bra fysiskt, du får energi och kraft, så följer ofta det psykiska välbefinnandet med, det blir enklare att ta hand om dig själv och trivas med dig själv om du kan komma i balans med din fysiska kropp, och även den mentala biten, balans istället för motivation, = långsiktigt.
Det är bra om du ser det på lång sikt, hur vill jag ha det? Hur vill jag leva? Hur vill jag må?

Har du fått fyr på din inre gnista, så kan heller inget stoppa dig, du kommer att må så jädra bra, det kan du ge dig på! Tvivla inte på om det är möjligt för DIG att göra en förändring, tvivel dödar mer drömmar än rädsla, tro på dig och jämför aldrig dig med någon annan, vi är alla olika!
För det är du värd vännen!
Ät bra, Må bättre, och ta hand om dig!

Är du ätstörd?

Jag tror att väldigt många är lite ätstörda, då menar jag inte om du har en diagnos på ätstörning, utan mer det där med kompensationstänk.
Att t.ex. nu blev det en spontanfika helt oplanerad som jag inte borde, får lite dåligt samvete, och bara måste gå, springa "av mig den" illa kvickt, kan till och med bli lite ångestfyllt av det.
"På lördag är det kalas", då kanske du håller igen väldigt för att kunna äta, dricka där på kalaset med mindre dåligt samvete.
Tänker lite sån "ätstördhet", är väldigt vanligt och utbrett tror jag, känner igen mig själv där också, har varit där....så vet hur det kan vara. Men när jag blivit medveten om hur det funkar, så är jag mycket mer avslappnad i detta.
Känner att för att komma dit och vara avslappnad i att kunna äta det där som du vet inte är så bra för dig, egentligen, så behöver du bli medveten om hur din kropp fungerar, det gör jättemycket för motivationen och det gör det lättare att stå emot frestelser.
Du möts ofta av frestelser, det är bara så, ställ dig frågan varje gång, behöver jag den/det där?
Behöver min KROPP det där? Oftast är ju svaret nej, och lättare att stå fast vid nej när man har medvetenhet, kunskap och därmed en bra motivation.

Jag tänker att det är bra att flytta fokus från vikt och bränna fett, och istället ha fokus på att MÅ BRA, känna sig pigg och frisk, så kommer vikten att rätta sig efter det du äter.
Ät BRA för att MÅ BRA och inte äta enbart för att tappa vikt, vinner du enormt på i längden, viktminskning som tar längre tid, är nästan alltid den som är hållbar.
Tänk på följande scenario, du fokuserar på vikten, du börjar äta jättebra, tagit reda på vad som är fettförbrännande, du bestämmer dig för att väga dig efter två veckor, du har varit jätteduktig, du känner dig jättepigg, mår bra, men.....du ställer dig på vågen...inget har hänt med vikten!! DÅ är det väldigt lätt att ge upp, att glömma att du faktiskt mår så bra, har energi o.s.v. Därför känner jag att du skulle göra dig en större tjänst om du fokuserar på välmåendet, energin du fått av bra med näring, och fina byggstenar. Jag lovar, du kommer att gå ner i vikt, men ha inte så jädra bråttom. Låt energin komma, välmåendet, piggheten, sen kommer kilon att rasa, och hålla sig borta!!!!

Ett bra sätt att slippa ångest över att äta en pizza t.ex. är ju att planera in sådana tillfällen som du vill äta det där som du kanske vet inte är så bra, då är det lättare att vara avslappnad i det, och inte känna att du behöver kompensera före eller efter. Äter du bra innan, och sen fortsätter äta bra efter det där lite sämre, så är det lättare att vara avslappnad med det, alltså ät, släpp, glöm och gå vidare.

Du kan gå ner i vikt genom att äta vad fasen som helst egentligen, finns många dieter som: Ananasdieten, banandieten, ja finns hur många knasdieter som helst, du kan tappa kilon genom att äta vilket skit som helst och träna som en idiot, men det där håller ju inte i längden.
Du behöver ingen "quickfix", för det håller inte, det som ÄR hållbart är en förändring över tid, små förändringar, i din takt, lär dig vad som funkar för dig. Snabba fixar resulterar nästan alltid i mer viktuppgång i längden, så sluta banta och ät BRA MAT mestadels av tiden istället.
DET vinner du på!!!
Många tror att man kan äta vad som helst, bara man förbränner det, men är det så? Det beror ju på om du bara tänker på din vikt, eller om du vill må bra. Vill du MÅ BRA, så behöver du äta det som kroppen behöver, det vill säga NÄRINGSRIK mat och det som bygger din kropp.
Smal är inte lika med hälsa, du kan vara som en pommes frites, fet och smal, alltså fet på insidan, i ådror, kärl och bland organen, och slank på utsidan.
Men kom ihåg också att inget behöver vara perfekt hela tiden, man måste inte bli nördig, man kan rucka på en del, så länge man inte släpper taget helt och faller tillbaka, men risken är betydligt mindre att falla i gropen, om du ser till att vara medveten om vart gropen är!! Väldigt mycket vunnet på att tänka typ 80-20, 80% bra och hälsosam mat, 20% som är bra för själen.
Tyvärr äter många idag lite tvärtom.....
Så, jag säger det igen....Ät bra, Må Bättre!! Och ta hand om dig, för det är du verkligen så värd!